Hipp Hipp Hurra på min enveckasdag!!!!

Ja jag fyller idag som tidigare nämnts en vecka. Det är ju helt sjuuuuuuu(kt) många dagar......(sorry)

Alla, ja precis alla som är något, kom ihåg det utom en enda person 

men som jag brukar säga: ingen nämnd ingen glömd!


Jag träffade mina kusiner Love och Smilla och deras föräldrar tant Nina och farbror Mattias men framförallt träffade jag ju min farmor!!


Farmor hade med sig butterkaka och alla gäster hade naturligtvis med sig gåvor åt barnet. Jag såg varken någon myrra eller något guld, men väl mina första jeans och en alldeles bedårande lila dress:


också fick jag den här:


En nalle!!!! Som Ni ser är den ju nästan lika söt som jag. Nu får min andra nalle som mammas kompis sytt till mig en kompis!! Jag ska ta lite bilder på oss alla tre lite senare.


Eftersom det här blev ett inlägg med en massa kläder i, vill jag visa min oerhört hippa vintageoutfit från sjuttiotalet, som min mormor skickade mig för ett tag sedan. Den hade morsan när hon var i min ålder och nu tänkte jag ha den vid något speciellt tillfälle.


Min storasyrra

Idag fyller jag ju en vecka. Och naturligtvis kom det massor av folk för att uppvakta mig på denna högtidsdag. Men mer om det i nästa inlägg.



Min storasyster Alexandra (som jag ju tidigare haft lite svårt att skilja från den elaka postkvinnan på sjukhuset) kom en dag för tidigt. Alltså redan igår, men eftersom hon kom idag också och dessutom hade presenter med sig förlät jag henne den fadäsen. Som ni ser så hade jag en del roliga saker att berätta för henne, hon är ju så lättroad, lilla alexandra.


Vi hade så mycket att prata om så jag blev alldeles trött.....


Syrran hade med sig en tröja med ungdomligt tryck som syns ovan och en...ja ska vi kalla det dräkt? den senare kommer att omnämnas i ett senare inlägg. Benen på bilden tillhör min far.....mästerfotografen!! (ja det finns en viss sarkasm där, jag hatar att vara omgiven av helt odugliga människor)

YO!!!






Kökspersonalen fungerar iallafall

Och det är ju tur eftersom jag redan är lite väl tunn och mager

Ibland kan det dock ta lite tid

uppklädd i min nya krokodilfilt väntar jag på förrätten


som visar sig vara mjölk


Eftersom servicen är lite långsam hinner man med en tupplur mellan för- och huvudrätten


som visar sig vara en alldeles utsökt "mjölk". Som ni ser har jag även hunnit byta om till min hästdress.


Jag orkade inte vänta på desserten. Ärligt talat förelåg en viss risk att den skulle vara anrättat på temat "mjölk", så den hade nog inte slagit mig med häpnad direkt. Istället tog jag en taxi hem och gick o la mig. I bakgrunden syns förresten min krokodilkudde av äkta krokodiltyg.

Var hittar man bra personal nuförtiden?

Här sitter jag i min vagn och väntar på att min chaufför ska köra mig till alla viktiga möten jag har bokat in idag


Jag väntar



och väntar

och till sist blir jag mer och mer irriterad





5 dagars kalas

Idag fyllde jag fem. Det firade vi med att återigen väga mig, hälsa på min fars arbetskamrater, gå på restaurang och shoppa litegrann. Sedan var det bara att stressa hem för att hinna blogga. Usch jag e helt sluuuuuut lixom..... hann inte ens med en snabb latte på vägen.

Men så är livet som ung storstadstjej idag. Annat var det förr i tiden, då behövde man ju bara plocka lite sten o mjölka nån ko, sen kunde bara hänga framför tvn o softa hela dagarna.




Apropå de där föräldrarna så har jag hittat ytterligare bevis som pekar på att de faktiskt åtminstone är mig ganska närstående:




PRESSTOPP!

Efter att ha grävt i detta en längre tid finns det nu flera av varandra oberoende källor som uppger att mannen som håller mig på bilden nedan och kvinnan bredvid skulle vara mina föräldrar. Jag är närmast bestört över denna information. Det kan helt enkelt inte stämma, de ser ju inte kloka ut!!!???

Hur ska det gå med mig????

Jag är faktiskt bara ett barn, Ni kan inte utsätta mig för detta!!!!

 

DET FINNS VAMPYRER!!!!!

Dock är de betydligt mer sofistikerade än man kan tro och t o m postverket är inblandade!!!


Här ligger jag i lugn och ro och tar igen mig lite. Helt uppenbart har brevbärarkvinnan och mannen i mustaschen något på gång här!


Och här händer det. Trots att bilden ligger på sidan ser man tydligt deras ondskefulla smil när vampyrkvinnan tömmer min kropp på blod.

NO LOGO

Man måste ständigt vara på sin vakt mot företag och andra instutitioner som försöker snylta på ens goda renommé genom att klistra sin logotype eller mer eller mindre tvivelaktiga reklambudskap på t ex våra kläder. Här är ett par exempel där jag själv blivit lurad:


Jag föredrar libero!! ändå händer detta......


Texten på mössan lyder "I hjärta DAD". Det här är ett lite finurligt sätt att skriva I love DAD. Man byter alltså ut ordet love mot ett hjärta.

Först vill jag påpeka att jag inte har något emot danskar. Jag har heller inte något emot hårdrockare. Men jag älskar inte direkt danska hårdrocksband.


Jag känner jättemånga människor!!

Vissa människor tycks tro att jag på grund av min låga ålder inte skulle ha några kontakter med inflytelserika personer. Inget kunde vara mer fel. Här är några exempel på folk jag stötte ihop med bara under min första dag på sjukhuset. Notera att detta är på en lördag. Dessa personer väljer alltså att umgås med mig istället för att fira helg med sina respektive!!



Denna kvinna var den första jag träffade faktiskt. Mycket trevlig och hjälpsam, jobbade tydligen som sömmerska.



Här lutar jag mig emot en dam som jag inte riktigt uppfattade namnet på. Hon verkade periodvis lite förvirrad, förmodligen pga ett högt intag av lustgas.



Det här tycktes vara lokalens servitris eller möjligen hovmästare. Käket var i vilket fall som helst alldeles utmärkt! Jag var ju naturligtvis alldeles utsvulten och hade nog kunnat äta en häst.....eller iallafall väldigt mycket mjölk.



Det här är mina syskon. Från vänster min syrra, sen en gubbe, jag och min brorsa.


VIKTHETS


Knappt hinner man ut förrän det ska vägas och mätas och jämföras. Var är det här samhället egentligen påväg????

Vissa kallar mig liten, jag föredrar uttrycket "smärt och smidig". Dock tycks alla pyjamasar vara sydda åt någon slags jättemänniskor så jag går vilse inuti dem, ska det va på det viset...va?


VA?


My name is Mimou, How do you do?



Jag bestämde mig slutligen efter mycket påtryckningar för att komma ut i lördags vid halvelvasnåret.

Här ses jag sträcka ut och koppla av ett par minuter senare, det var nämligen ganska jobbigt även om det gick relativt smidigt.


Välkommen till min nya blogg!

Denna blogg kommer inledningsvis att uppdateras i en rasande takt.

Förvänta er många inträngande och analytiska artiklar om så vitt skillda ämnen som "Geijeraffärens betydelse för parkeringsavgifterna i tollarp" till "hur snabbt växer egentligen näshår vid ett dagligt intag av dubbel cvitamindos".

Nyare inlägg
RSS 2.0